Ode to Antonius

Älskade, bästaste, finaste vän. I bra och svåra tider och genom glädje och galenskaper har du alltid stått där som ett fast, solid stöd och har alltid gett ditt allt. Men nu står jag här och tar in det som du precis berättat för mig och nu är det min tur att vara det där stödet du alltid varit för mig, i vått och torrt. För den du är, Antonius, och den du alltid kommer att vara. Jag står vid din sida, vad som än händer, och jag lämnar den aldrig. Bästa vänner in i döden; du möter mig med vinflaskan, okej? För evigt, glöm aldrig det.


(Illustration: Andreas Antonsson)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0