...

Vad jag minns är att jag vid fyra tillfällen blivit tillfrågad om jag vill bli en viss salongs hårmodell. Första ggn var medan jag fortfarande bodde i Valdemarsvik och hårfrisörskan var så imponerad av att jag var en av få som hade min "riktiga" hårfärg. Väldigt fin struktur på håret hade jag tydligen också... Jag tackade först ja, men ringde upp ett par dagar senare för att tacka nej...

Andra ggn jag blev tillfrågad var för 2 år sen här i Sthlm. Jag var på väg till pendeln på centralen när en tjej i min ålder sprang ikapp mig och stoppade mig. Hon ursäktade sig och sa att hon följt efter mig i säkert en minut eller så, och att hon väldigt, väldigt gärna ville ha mig som hennes hårmodell till en mässa den helgen. Hon ville alltså ställa ut mig, haha! :D Hon blev jättebesviken när jag tackade nej, men sa att hon samtidigt hade full förståelse...

Sen hände väl ungefär samma sak igen, den här gången utanför Åhléns. En tjej som ville ha mig som hårmodell för hennes salong. Jag tackade nej...

Sista gången jag blev tillfrågad att bli en hårmodell var för drygt en månad sen. Hade precis klippt kort lugg (som jag ångrar bittert och sätter upp varje dag numera) och en tjej kom fram och sa att jag hade precis den frisyren hon letade efter... Även denna gång tackade jag nej...

Varför tackade jag nej alla dessa ggr? Kunde jag inte ställt upp på dessa tjejer?

De ville i 1:a, 2:a och 4:e fallet färga mitt hår kolsvart. Och DET, mina damer och herrar, det går jag inte med på. Jag har haft svarttonat hår i perioder, men jag orkar bara inte med det mer. Jag passar inte ens 100%igt i svart  hår heller för den delen. Den bästa färgen för mig är ren brun eller nåt. Man MÅSTE gå på magkänslan när det gäller sånt här.