Sådär!

Nu har jag kommit över tröskeln då tristheten övergår i en mer lugn form. Efter kl 22 kan man börja softa ner, och efter kl 24 är det ännu bättre. Det trista är dock att alla andra går och lägger sig eller är ute en fredagkväll som den här, så man inte kan socialisera med folk. Det enda liv jag hör är från grannen, men grannen upphör ju aldrig att låta... De ser på TV fram till kl halv 4 på morgonen de. Undrar hur länge de håller på idag/inatt? Alltid spännande.

Jag har iaf varit nyttig och diskat. Jag fattar inte ens varför jag så envist ska vara så snäll att jag ställer upp på det, när det eg inte är min syssla. Jag får helt enkelt skylla mig själv. Det kommer att sluta i tragedi det här med hushållsarbetet... och grannen... Alla vet vad som händer om man eldar en vedpanna lite för hårt...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0