9 maj 2008

Hej och hå. Nu kan man visst inte lägga in bilder här på bloggen. Lite väl långdragna problem på det här stället, tycker jag...

soligt och skönt idag iaf. Längtar dock till morgondagen då jag och N ska på utflykt. Kan nog bli rätt skoj.

Igår pratade jag och Marina lite om kost. Varken hon eller jag följer nån sån här "diet" eller vad man ska kalla det. Men så kom jag på att jag nog utesluter ganska mycket ur min kost fast jag inte har tänkt så mycket på det. Här är de saker jag försöker undvika (men äter då och då givetvis):

*Rött kött. Rött kött gör att min mage sväller upp och gör ont, och så har jag aldrig gillat smaken så mycket heller. När alla andra lägger på en stor flintastek på grillen på sommaren, så flyr jag fältet. Värst är nöt- och viltkött som jag tycker smakar kadaver (precis vad det är också...). :S Min mage kan inte spjälka eländet så bra...
*Mjölkprodukter. Gammal laktosintolerans sen tonåren som gör att jag undviker mjölk så gott det går. Lite mjölk i maten går bra, men ett rejält glas mjölk på fastande mage och jag vrider mig av smärta. :S Glass proppar jag dock glatt i mig. Ibland går det bra - ibland inte... :P
*Pasta & bröd. Liten glutenkänslighet som gör att magen sväller upp och gör ont. Verkar inte som att jag kan äta nåt snart... Pasta och bröd är dock värre än rött kött...

Tack mamma och pappa för min fina mage! :P

Värst av allt är nog när människor systematiskt börjar använda sig av olika dieter för att de har en ätstörning. Har läst många bloggar, där vissa (i 100% av fallen jag sett: tjejer) lägger upp inlägg som de kallar för "dagens matdagbok" eller liknande. En tjej hade visst lyckats äta en hel pirog och ett päron på en hel dag. Wow! ... Skrämmande sånt där. :S Hur mår man om man äter en pirog och ett päron på en hel dag? Är fascinerad över att denna människa hade kraft nog att ens skriva ett blogginlägg. Hmm...

Sen har vi tjejen som gick i klassen under mig för ett par år sen. Hon var både kort och mager, och åt 2 ägg till lunch, eller en sån här liten burk med makrill. Det mest tragiska med henne var nog att hon suktade så fruktansvärt efter andras lunchlådor. Hon ville se vad andra hade med sig och kanske lukta lite på det. Ehhh... Ätstörning? Närå, det hade hon ju INTE, enligt henne. Jag vet att man kanske ska känna nån slags sympati eller empati för såna människor, men jag kan till viss del inte förmå mig att göra det... Iaf inte såna som hon, som verkar göra en sån grej bara för att få uppmärksamhet och verka duktig inför alla andra (och tro mig, hon sökte uppmärksamhet hela tiden...).

Värst var dock hennes kolhydrat-snack om att man skulle utesluta det helt ur sin kost för att det inte var bra. Hon höll hov i kanske 30 min om hur dåligt det var med kolhydrater, medan 10 pers satt med sina kolhydratsspäckade lunchlådor kring bordet, haha! Att försöka övertyga henne gick inte speciellt bra. Faktum är väl att hjärnan behöver kolhydrater för att ens kunna funka, så det var så himla nära att jag sa nåt i stil med att "Det märks att iaf du inte har ätit kolhydrater på länge efs din hjärna uppenbarligen slutat funka!" :S

Nä, ät allt möjligt, men med måtta, samt motionera med måtta - så ska ni se att man håller vikten ganska bra. (Jag har iaf gått ner sammanlagt 13 kg på att göra så, de senaste 7 åren iaf...)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0