...

Nu ikväll blev jag uppringd av Läkare Utan Gränser, som jag sedan iförrgår stödjer. De behövde ju mitt kontonummer, så jag var beredd på att de skulle ringa. Otroligt vad glada alla de där som jobbar för Läkare Utan Gränser är. Man blir glad i hjärtat bara av att höra dem. När det kom fram en snubbe till mig igår och frågade om jag ville börja stödja, och jag svarade att jag gick med dagen innan så blev han jätteglad och ville ta mig i hand och allt. Hur sött är inte det på en skala? Nåväl, jag skänker ynka 50:-/mån, men det är väl det som jag som student tycker är en rimlig summa för tillfället. 50:- bekostar faktiskt 5 barns malariavaccin. Och duktiga och finaste Niklas är också med och stödjer med 50:-/mån! Du får en länk som tack, höhö. ;)

Goodwill-grejen slog mig igen igår när jag såg en ung kille sitta på centralen och tigga med sänkt huvud. Jag gick förbi honom först, men började sedan rota i väskan efter några kronor. Hittade min toa-tia (tian det kostar att gå på toa inne i stan), gick tillbaka och lade den i hans lilla papplåda. Han tittade upp med en tom och något förvånad blick på mig och viskade "tack". Det var inte bara det att han var ung, han såg smått missbildad ut i ansiktet också. Jag undrar ofta varför människor faller utanför, av vilken anledning de hamnat där. Vad är deras berättelse?