...

Jag satt och funderade förut på vad jag skulle göra. Skulle jag öppna Dumle-påsen och fortsätta plugga, eller skulle jag ge fan i det och ge mig ut och springa istället? Valet var givetvis väldigt svårt, men det slutade med en 7.1 km lång springtur ist. Det var mycket behagligt både väder- och konditionsmässigt. Jag stannade bara upp 3 ggr under de 46 minuter som det tog. Två av orsakerna hade anknytning till varandra och en berodde enbart på ren klantighet...

---

1. ca 15 min in i rundan låg det plötsligt en stor orm i utkanten på den större stigen. Jag trodde först att det var en cykelslang eller nåt som låg och skräpade, men när jag kom närmare insåg jag att det var en snok som var över en meter lång och kanske 3-4 cm tjock. Den blev jädrig sur på mig när jag gick fram och kikade på den, och den väste åt mig. Rädd för ormar är jag inte, men man vill ju inte gärna trampa på dem!

2. En halvminut efter jag stannat vid ormen så stannade jag igen när det kom två tjejer och gick i motsatt riktning. Jag stannade dem och sa att det låg en stor orm vid kanten av stigen och att de skulle vara försiktiga. De blev mycket glada för upplysningen och jag fortsatte min löpning.

3. Ca 3-4 minuter efter senaste incidenten gjorde jag inget annat än att snubbla på en sten och landade pladask på stigen. Vilken tur att det var elljusspåret, så jag landade mjukt, haha! :D


Lite långsökt: snok - kobra - kobratelefon, men precis en sån jag önskar mig!