Fältarbetet = B-uppsatsen
Nu har veckans första dag spenderats uppe på universitetet, där vi först hade en föreläsning och sen fick information om fältarbetet som vi ska utföra i slutet av februari. Det är som en B-uppsats, fast det heter fältarbete. De gillar inte att man säger B-uppsats, trots att det är samma sak, haha. Etnologer... ;) I alla fall så satt jag och kom på en grym idé som jag byggde en frågeställning runt, och tro på fan att när Anna från Stadsmuseet kom förbi så visar det sig att hon gärna vill att så många som möjligt ska jobba kring just samma frågeställning som jag precis suttit och byggt upp! Snopet, kan jag säga... Jag t.o.m. räckte upp handen och sa rakt ut att jag hade tänkt mig precis det hon frågade efter. Allt för att reda ut att jag inte är nån efterapare som inte har några egna idéer, för det har jag ju. Typiskt, nu kommer typ halva klassen att skriva om min bad-ass superidé, yao!
Jag höll dessutom på att få totala dåndimpen av själva källhanteringen som vi ska tillämpa på rapporten. Det visar sig att om vi intervjuar en massa folk så kräver inte de som "rättar" uppsatsen att vi ska på nåt sätt redovisa vårt källmaterial, vilket jag blev mycket förvånad över. Nog för att jag faktiskt vet att etnologin har ett speciellt sätt att hantera material på, men det här var verkligen inte vad jag hade förväntat mig. Jag antar att det är positivt, men det känns ju lite hokus-pokus att de säger "vi förlitar oss totalt på ert grundmaterial". Med andra ord så kan man sitta och hitta på allt hemma i vardagsrummet om det skulle vara så. Det börjar mer och mer att sjunka in varför etnologi är så kritiserat av t.ex. historiska institutioner. Ingen som helst källkritik här inte!
Och alla är verkligen skitnojiga över allt. Hur jädra svårt kan det vara liksom? Det är väl bara att go witha flow. Finns inte mycket mer att göra. Och ca 15 sidor är väl ändå inte så himla jobbigt att åstadkomma. Inte med tanke på att vår förra stora inlämning var 18 sidor lång, samt att min kandidat i koreanska var runt 30 sidor... Fast den var jävligt jobbig att åstadkomma... Jag kommer aldrig mer att läsa den igen. Bort!
Rain är en av Sydkoreas största stjärnor, därför inkluderade jag honom i min kandidatuppsats som handlade om koreansk populärkultur som ett fenomen i Asien. Själv tycker jag att han är grymt överskattad och skämdes/ville dö när jag var tvungen att se delar av ett framträdande med honom på en kurs jag gick om Koreansk populärkultur.
Jag höll dessutom på att få totala dåndimpen av själva källhanteringen som vi ska tillämpa på rapporten. Det visar sig att om vi intervjuar en massa folk så kräver inte de som "rättar" uppsatsen att vi ska på nåt sätt redovisa vårt källmaterial, vilket jag blev mycket förvånad över. Nog för att jag faktiskt vet att etnologin har ett speciellt sätt att hantera material på, men det här var verkligen inte vad jag hade förväntat mig. Jag antar att det är positivt, men det känns ju lite hokus-pokus att de säger "vi förlitar oss totalt på ert grundmaterial". Med andra ord så kan man sitta och hitta på allt hemma i vardagsrummet om det skulle vara så. Det börjar mer och mer att sjunka in varför etnologi är så kritiserat av t.ex. historiska institutioner. Ingen som helst källkritik här inte!
Och alla är verkligen skitnojiga över allt. Hur jädra svårt kan det vara liksom? Det är väl bara att go witha flow. Finns inte mycket mer att göra. Och ca 15 sidor är väl ändå inte så himla jobbigt att åstadkomma. Inte med tanke på att vår förra stora inlämning var 18 sidor lång, samt att min kandidat i koreanska var runt 30 sidor... Fast den var jävligt jobbig att åstadkomma... Jag kommer aldrig mer att läsa den igen. Bort!
Rain är en av Sydkoreas största stjärnor, därför inkluderade jag honom i min kandidatuppsats som handlade om koreansk populärkultur som ett fenomen i Asien. Själv tycker jag att han är grymt överskattad och skämdes/ville dö när jag var tvungen att se delar av ett framträdande med honom på en kurs jag gick om Koreansk populärkultur.
Kommentarer
Trackback
