...

Eftersom min gode pojkvän mer än gärna tydligen berättar för folk att jag har löshår (haha) så erkänner jag här och nu: jag har alltså det. Löshår alltså. Men bara ibland. Och... oj, jag inser att jag aldrig stuckit under stol med det, haha.

Det här med clip-ons har gjort mitt liv mycket besvärligare. Det är ju snyggt och så, men det är så j--la krävande. Man måste fästa eländet i håret varje morgon (om man nu vill ha det i varje dag). Ibland fäster det och ibland inte alls! Man blir helt tokig bara pga det. Sen hade jag fäst det så illa vid ett flertal tillfällen att det nästan började trilla av - not so good. Sen är det ju så att jag tydligen är ganska håröm i skalpen, så efter ett tag börjar det ömma. Dessutom blir det tovigt på typ 10 min. Jag för alltså ett slags hatkärlek till detta hår.

Jag är smått besatt av det!


They wanna make me go to rehab, but I say no, no, no!