...

Och GUUUD! Nu kommer allt på en gång känner jag, men ni vet den irriterande grannen som bor över oss, som jag kallar för vampyren för att han är uppe sent på nätterna och rejsar runt? Jag mötte honom här utanför när jag precis skulle gå upp till porten. Han kom ut ifrån grovsoprummet och hade med sig en resväska, som att han skulle ut och åka eller nåt. Iaf han hälsade och sen kom han fram till mig (det var typ ett år sen han och jag pratade senast och det var då han ville att jag skulle komma in på en whiskey och kaffe eller nåt sånt) och frågade om allt var bra. Och sen började han att fråga mig "Är det så att jag stör dig på något sätt? Jag har hört att det dunkar i väggen någon gång ibland sådär när jag har på TV:n och sånt". AAAAAhhhh, vad svarar man på nåt sånt?! "Ja, det är jag som bankar vid enstaka tillfällen för att jag blir förbannad på att du fan aldrig kan hålla k*ften typ kl 2 på natten?!" eller vad? Som ansvarsfull och trevlig granne säger man ju inte detta! Så jag börjar mesa totalt "Mjaaaa, joo, eller vaddå bankar menar du?". Och han fortsätter att prata "Ja, jag tänker ju på dig ibland. Kan du sova och så? Om det är så att jag stör så måste du komma upp till mig och berätta det för mig för jag vill verkligen inte störa, absolut inte". "Mjaaa, kanske är det dig jag hör ibland..." "Är det verkligen så? Då måste du komma upp till mig och säga till mig absolut! Jag vill verkligen inte störa"
 
Och så flöt samtalet på i säkert en 10 min eller nåt. Grejen är den att han pratar väldigt dålig svenska, så det tar ett tag för honom att fatta vad jag säger. Inte helt lätt emellanåt.

Sen så ville han igen att jag skulle komma upp till honom och röka cigarr och dricka kaffe ("Röker du cigarett? Nähä? Nä, det är bra av dig, det är inte bra att röka", osv). Han är lite småsvår att ha att göra med för att vi inte förstår varandra ibland, samt att han verkar enormt social eller nåt. Men iaf, så blev jag plötsligt nyfiken och tänkte att jag skulle fråga om hans fru, eller tjej, som har, vad jag har förstått, bott hos honom sedan ett halvår tillbaka. "Har du fru? Jag har sett en kvinna, är hon din fru?", varpå han blir förvånad. "Min fru? Nä, jag har ingen fru... Du menar min vän? Har du träffat henne?", "Ja, jag har sett henne i trapphuset och utanför här, och sagt hej ett par ggr". Då sken han plötsligt upp. "Ja, det är min vän. Hon är väldigt snäll, vet du. Väldigt snäll". "Jaaaa", sa jag. "Hon verkar snäll". Sen fick jag veta att han har hörapparat och att det eventuellt är därför som han inte förstår att han låter så pass mycket som han faktiskt gör! :S Guuud, med min tur så hamnar jag i lägenheten under en halvdöv person!! Jag tror t.o.m. jag har skämtat om det i stil med "tänk om man bodde bredvid någon som var halvdöv och som har TV:n på högsta volym. Vad jobbigt!". Min vanliga tur!! :S

Iaf, efter en stund så sa vi hejdå och jag gick upp till mig och han gick iväg nånstans med sin resväska.

Hmm... Inte hans fru? Vad?! Jag fattar verkligen noll... Jag gör det verkligen... Hon är ju jämt här. Hon bor ju typ här. Men jag vet inte riktigt vad han menar med vän heller, eftersom språk- och kulturbarriären gör det enormt svårt att förstå vad han menar ibland. Förmodligen så är det ju en flickvän, fast de inte är gifta. Men vad jag fick veta av grannfrun snett emot så är de ju gifta, eller hon benämnde henne iaf som hans "hustru". Ja, vad vet jag... Inte mycket att spekulera i... Bara att det hela är mycket skumt...

Men, haha, "Stör jag?" -----Ehh... Hur uttrycker man sig på ett finkänsligt sätt i sådana fall?