Min ytterst intressanta kväll ute
Sen tog vi iaf en sväng förbi toaletterna nere vid T-centralen, en sån där fin toalett som man betalar 5 kr för att komma in på. Det stod ett helt fjortisgäng utanför och bråkade med vakten om att de ville komma in och att det var akut. De kan inte varit äldre än högst 15 år och alla befann sig väl i olika berusningstadium. Andreas och jag betalade iaf och gick in. De brukar ha 2 olika "rum" med toalettbås, ett för killar och ett för tjejer, men när det inte rör sig så mycket folk på stan så har de bara ett "rum" öppet. Inget konstigt med det, de ser ju båda likadana ut.
Vi gick på varsin toa och när jag kom ut igen så stod Andreas och väntade och in kom några av de där småfulla fjortisarna. Två sprang direkt in på toan, varav en fick syn på Andreas och utbrast:"Asså, är det samma toaletter för tjejer och killar asså?! Fy fan va skabbigt!" innan hon smet in på toan. Och jag fattade mig ganska snabbt och vände mig till Andreas medan jag tvättade händerna: "Asså, Andreas, du har väl inte pinkat på toasätet nu igen va?". Andreas sneglade på mig: "Det lär väl märkas när hon sätter sig och vi hör skriket...". En av fjortistjejerna som stod och väntade utanför toan snodde runt och bara glodde på Andreas. "Asså, va sa du?!". Andreas vände sig mot henne: "Jo, jag sa att det lär väl märkas när hon sätter sig och vi hör skriket". Fjortisen bara gapade, men sa inget mer.
När vi gick förbi henne på vägen ut så frågade Andreas mig högt och tydligt så att alla fjortisar därinne hörde: "Asså, undrar vad de här tjejerna har för hemförhållanden egentligen. Har de separata toaletter där också? En för pappa och sönerna och en för mamma och döttrarna? Vad sjukt!". Fjortisen inne på toan såg fortfarande ut som en fågelholk.
Det var det mest komiska jag varit med om på länge! :D
Katten Gustaf
Löshåret!
Det här med clip-ons har gjort mitt liv mycket besvärligare. Det är ju snyggt och så, men det är så j--la krävande. Man måste fästa eländet i håret varje morgon (om man nu vill ha det i varje dag). Ibland fäster det och ibland inte alls! Man blir helt tokig bara pga det. Sen hade jag fäst det så illa vid ett flertal tillfällen att det nästan började trilla av - not so good. Sen är det ju så att jag tydligen är ganska håröm i skalpen, så efter ett tag börjar det ömma. Dessutom blir det tovigt på typ 10 min. Jag för alltså ett slags hatkärlek till detta hår.
Jag är smått besatt av det!
They wanna make me go to rehab, but I say no, no, no!
0,049 ton kärlek
Tvättning
Jag bekantade mig lite med honom/henne
Den vanliga mangeln kändes oerhört futtig...
Längtar till sommaren
Paket
FCUK-klänningen!
En dag på stan
Ja, och så hittade jag en jättefin klänning på FCUK som Lea köpte åt mig. Vilken vän va? Tusen tack!!
Första fikastället. Gubben jag skrek åt sitter längst till höger. :S
Leas Mulberryväska (eller?) som hon importerat från England. Jag får nog inte säga vad den kostade... Men hon ursäktar sig med att den var på rea. :P
Lea njuter av sin varma choklad. Muffinsen var inte lika god... Inte ens jag ville äta upp den. ;)
Jag gjorde galna blicken med skelningen!
Lost Domain på Klubben!
Fullt ös!
Nya sångerskan Erika - en stor scenpersonlighet med grym röst!
Erika och Daniel hade ett moment
Larsson körde på ordentligt och hade hela sin fanclub framför scenen. ;)
Stort trumset, liten Robin!
Ahlin - The sultan of swing!
Min pojkvän Niklas! *stolt* ;)
En hel del publik var det som hejade på Lost Domain, som var sist ut av alla band
Bonusbild: Robin tar i för kung och fosterland! :P
Lost Domain på KBG
Andreas sög glatt i sig öl
Jag tog ett par klunkar ur min gratisöl, jag erkänner
Scenen - lite trångt för 6 personer att få plats där, men allt är möjligt!
Lost Domain med Erika i spetsen!
Min pojkvän Niklas skötte synten bra
Larsson tog i för kung och fosterland
Robin slog sönder flera trumpinnar!
Bästa bilden: Nathalie petar Heidi i ögat, haha! :D
Ikväll: Lost Domain på Emergenza - Nordens största musiktävling
Lost Domain på KGB ikväll
...Eller ni kanske föredrar krokin där bredvid? ;)
Arkivet
Jag fick ont i luftrören redan efter 20 min inne i arkivet. Jag är väl lite känslig för sån där instängd, dammig och torr luft eller nåt. Jag vet att jag förut har fått lika ont i luftrören när jag har varit nere i vårt källarförråd och rotat runt, så... arkivare är inget för mig.
Dagen i övrigt var väl sådär. Uppgiften var blurrig och alla förstod den olika. Jag kör väl mitt rejs dock och ser om det funkar eller inte. Haha, 15 elever på rad som sitter heltysta och söker igenom texter och anteckning, picture that!
Förresten så åt jag Pibibap ute på lunchresturang och den smakade inte alls bra. Knappt nåt ris, utan bestod mest utav syrad gurka, kyckling, kött, rödlök, Kotchujangsås och... K-O-R-I-A-N-D-E-R, som jag hatar av hela mitt hjärta! Alla deras maträtter var kryddade med koriander. B-L-Ä!
Så här såg själv byggnaden ut
Arkivövning
Trist väder
Dags för lunch nu iaf. Vrålhungrig!
Kunde bara inte motstå från att lägga in en bild på när min kompis Andreas äter eritreansk mat. (Man äter med händerna) - så jädra styggt! :S
0850553005
Så... Svara inte när detta nummer ringer! Man får inte direkt ut nåt av det kan jag säga... Läs Kentas blogg, han beskriver det mer utförligt än jag gör.
Universitetshumor
Foto: moi
Mötet med vampyren
Och så flöt samtalet på i säkert en 10 min eller nåt. Grejen är den att han pratar väldigt dålig svenska, så det tar ett tag för honom att fatta vad jag säger. Inte helt lätt emellanåt.
Sen så ville han igen att jag skulle komma upp till honom och röka cigarr och dricka kaffe ("Röker du cigarett? Nähä? Nä, det är bra av dig, det är inte bra att röka", osv). Han är lite småsvår att ha att göra med för att vi inte förstår varandra ibland, samt att han verkar enormt social eller nåt. Men iaf, så blev jag plötsligt nyfiken och tänkte att jag skulle fråga om hans fru, eller tjej, som har, vad jag har förstått, bott hos honom sedan ett halvår tillbaka. "Har du fru? Jag har sett en kvinna, är hon din fru?", varpå han blir förvånad. "Min fru? Nä, jag har ingen fru... Du menar min vän? Har du träffat henne?", "Ja, jag har sett henne i trapphuset och utanför här, och sagt hej ett par ggr". Då sken han plötsligt upp. "Ja, det är min vän. Hon är väldigt snäll, vet du. Väldigt snäll". "Jaaaa", sa jag. "Hon verkar snäll". Sen fick jag veta att han har hörapparat och att det eventuellt är därför som han inte förstår att han låter så pass mycket som han faktiskt gör! :S Guuud, med min tur så hamnar jag i lägenheten under en halvdöv person!! Jag tror t.o.m. jag har skämtat om det i stil med "tänk om man bodde bredvid någon som var halvdöv och som har TV:n på högsta volym. Vad jobbigt!". Min vanliga tur!! :S
Iaf, efter en stund så sa vi hejdå och jag gick upp till mig och han gick iväg nånstans med sin resväska.
Hmm... Inte hans fru? Vad?! Jag fattar verkligen noll... Jag gör det verkligen... Hon är ju jämt här. Hon bor ju typ här. Men jag vet inte riktigt vad han menar med vän heller, eftersom språk- och kulturbarriären gör det enormt svårt att förstå vad han menar ibland. Förmodligen så är det ju en flickvän, fast de inte är gifta. Men vad jag fick veta av grannfrun snett emot så är de ju gifta, eller hon benämnde henne iaf som hans "hustru". Ja, vad vet jag... Inte mycket att spekulera i... Bara att det hela är mycket skumt...
Men, haha, "Stör jag?" -----Ehh... Hur uttrycker man sig på ett finkänsligt sätt i sådana fall?
Ack, du djävulska paket
På förmiddagen, precis innan jag skulle åka upp till universitetet så kom ett avi med posten. Äntligen, den sista presenten till Niklas som faktiskt kom i tid INNAN imorgon, då jag ska ge honom presenterna! Ja, tänkte jag i min egen dumhet, då kan jag ju plocka ut det innan jag åker till skolan, för jag vet ju inte när jag kommer hem och tobaksaffären kanske har stängt vid det laget. Sagt och gjort, grejen är den att jag trodde att det hela skulle komma i ett vadderat kuvert, säg 25*35 eller whatever, men NÄ - det kom i ett fett jävla RÖR/PAKET! Och bråttom hade jag till t-banan som strax skulle gå. Inte orkade jag gå ända hem med det för att sen gå ner till t-banan igen. Så jag släpade med mig rör-paketet in på t-banan, upp till universitetet och hem igen. Hur det var? Ja... jag tog en bild så att ni ska förstå vilken total möda jag hade.
Ni fattar vart jag vill komma med det här, va? Haha...
Som rolig kuriosa kan jag berätta att jag kom hem förhållandevis tidigt och att dörren till tobaksaffären elakt fortfarande stod på glänt när jag kom ut ur tunnelbanan och började kånka hemåt...
Dagens roliga
Idag var jag och träffade tjejerna på Folklorekursen. Elin och jag kom till universitetet först och gick därför in i bibban och letade upp diverse böcker som vi behövde ha till hemtentan. Sen lånade vi dessa och sedan slöt även Frida upp. Vi satte oss och läste i böckerna innan vi gick och lunchade, och sen gick vi och satte oss med böckerna ett tag till innan vi åkte hemåt.
En sak som gjorde oss skrattfärdiga och till viss konfunderade var en sak som rörde en bok som vi lånade och som handlade om ett folkväsen, mer känd som Näcken eller Strömkarlen. Vi kom aldrig riktigt fram till om bibliotekarierna hade gjort det med flit eller inte, eller om det var någon slags ironi eller kanske censur, men så här såg iaf boken ut (och det är var streckkoden sitter som ni ska notera):
Det som var roligast av allt var att det var naggat i kanten på den där streckkodslappen, som att någon påbörjat att jobba sig igenom den för att se vad som fanns bakom den.
Dagens insikt...
...kommer när jag går ut från t-banan i Hässelby Strand. Tre kvinnliga poliser går framför mig och samtalar. "Herregud, du fick ju springa jättemycket", "Ja, och utrustningen funkade ju inte som den skulle. Det bara brusade" osv. Där gick jag och insåg att jag aldrig kommer att bli polis, att min syn är för dålig för att ens platsa på en polisskola. Det var länge min dröm att bli polis (till allas stora förvåning) och det är det faktiskt lite fortfarande. Det kanske inte är ett yrke att vara avundsjuk på egentligen, men jag är faktiskt det för jag vet att jag aldrig kan bli det för att jag har ett sånt gravt synfel att jag inte kan bli polis. En polis ska kunna ha så pass bra syn att om han/hon får ett slag så att glasögon åker av eller linserna åker ur ögat så ska han/hon kunna se iaf. Men det gör inte jag, för jag har sånt stort synfel att jag inte skulle accepteras till polishögskolan överhuvudtaget. -12 har jag och gränsen för gravt synfel går tydligen vid -14 fick jag berättat för mig, så det är ingen idé att ens tänka tanken. Och att operera ögonen är det inte ens tal om. Jag går inte ens in på varför, det innehåller både en kostnadsfråga och en allmän fråga om att ingen vet vad som händer i framtiden om man har gjort en operation.
Nu finns det ju andra saker man kan göra i livet som tur är, men sorgligt nog har jag inte kommit på vad jag vill göra riktigt. Man får väl fokusera på det som är aktuellt för nuläget, och det är ju etnologi, vilket som tur är jättekul. Men mad props till er poliser out there!
Bildkälla: DN
Seminariet
Japp, seminariet. Först diskuterade vi i smågrupper och det blev ju lämpligt jag, Elin och Frida, samt en annan tjej som kom lite senare, som hamnade i samma grupp. Det var intressant att se vad alla de andra tyckte om själva uppgiften, men det var mest positiva reaktioner. Efter en timmes diskussioner i smågrupper samlades alla igen och tillsammans med läraren så diskuterade vi vad vi kommit fram till. Första kvarten satt jag tyst som en mus och ville inte lägga mig i de andras diskussioner, men när det plötsligt blev knäpptyst hörde jag mig själv plötsligt inleda en lång harang om svårigheter med text vs kontext och andra saker. Helt plötsligt satt jag och höll låda för halva klassen och drog igång diskussioner. Flera ggr gjorde jag samma sak och jag insåg efteråt att jag var den som hade pratat mest av alla i hela gruppen. Om jag hade rest tillbaka i tiden, säg 8 år, och sagt till mitt gamla jag att jag år 2009 skulle sitta på universitetet och pladdra öronen av andra elever hade jag knappast trott på mig själv. 2001 tog jag en kurs i retorik på KomVux, som jag senare hoppade av för att jag inte klarade av att prata inför andra människor. Jag är i grund och botten ganska blyg och tog den där kursen för att utmana mig själv, men insåg snabbt att det var jobbigare än jag trodde att prata med människor på beställning. Svårt det där.
MEN! Kontentan av detta är att vår lärare sa att det var betygavgörande hur mycket vi pratade och diskuterade på seminariet, och jag lovar er, då vaknade pratdjävulen Holmström till liv, haha! Annars är jag inte så mycket för att prata i såna här sammanhang. Det är alltid nån som kan mer än en själv och då håller man tyst, men nu satsade jag stort. Apropå det så har vi en tjej i klassen som jag knappt har hört yttra ett ord överhuvudtaget. Hon säger inte ens hej när man hälsar på henne. Jag vet inte om det bara är så att hon är extremt blyg eller om det är nåt annat, men det verkar ju vara en jobbig situation iaf. Speciellt då etnologer är väldigt verbala och i stort sett lever på berättande, gör intervjuer och liknande. Jag förutsätter att hon inte fortsätter i vår... Hmm....
Så fick vi vår hemtenta, så nu ska jag ta mig en titt på litteraturlistan och ska kolla vad det är som gäller. Så... Ciao så länge!
Apropå ingenting så har jag insett att jag måste öva på att inte se så jävla ful ut när jag sjunger, för annars kommer hela min framtida sångkarriär att gå åt helvete, haha!
Fuck, den bjuder jag på!
Första skoldiscot
Jag minns mitt första skoldisco som jag gick på med min kompis Dennis när jag hade börjat i ettan 1988. Jag hade en jättesnygg kjol och en fin blus, samt ett par svarta klackskor i lack med en liten rosa rosett på med svarta prickar. Klart man gjorde succé. Det skulle inte förvånat mig om jag hade flätor i håret också... Iaf, jag minns väldigt tydligt en av låtarna som spelades just då och det blev en stor favorit.
Fancy - Slice me nice
Skola + städning
Som en underbar paus i skrivandet och allt detta så städade jag min klädgarderob. Hade en mängd med rens faktiskt som jag inte vet var jag ska göra av. Bl.a. 4 par jeans som inte passar alls, har aldrig passat men har hängt i garderoben i flera år likväl. Sen har jag lite smågrejer och ett par klackskor som jag aldrig har använt i storlek 36 som är jättefina. Kanske lägger ut eländet på Tradera, vem vet. Jag kommer att göra lite reklam för detta på min blogg om och när det tillfället kommer, så att eventuella bloggläsare kan gå in och titta. Ja, ni vill säkert ha en H&M-tröja i storlek XS, eller hur? ;)
Kläderna i garderoben
Finskorna!
Funderar skarpt på att göra en fin inredning i själva garderoben också, kanske klä den på nåt sätt med en fin matta och lite fina tyger eller nåt. Inte för att nån ska kolla där inne, men den skriker verkligen efter lite färg och glamour.
Shopping + annat
Jag bjuder på lite hud också, men vafan... Och Linnea, om du läser detta så ser du förmodligen att koppen du köpte åt Niklas är med i bakgrunden på sista bilden. Favoritkopparna kan jag ju säga, och hur snygga som helst! :)
Jag var dessutom med om något urskumt på Coffeehouse By George igår när jag hade gett mig av från Univ och skulle äta lunch nere på stan. När jag väntade på att få in min lunch, jag satt ensam, så kom det ett grabbgäng förbi och bara "Hej, sitter du här själv?", "Vad heter du?" etc. De var inte så mycket yngre än mig, utan kanske runt 22 bast skulle jag tippa. De var väldigt trevliga och så, så det var ju inget fel alls på dem, det var bara lite skumt. Sen kläcker en av killarna "Håller du på DIF?", och jag börjar "Hahaha?! Nä, jag håller inte på DIF, men min kille gör det" och då tittar killarna på varandra och sen säger de något i stil med "Ahh, grymt naaajs!" Sen sa de hejdå och så pallrade de sig iväg. Nåväl, är inte det skumt? De var inte fulla eller något sånt. Kanske det var så att de såg en ensam tjej sitta där och de tänkte att de på utvägen skulle säga något... Vad vet jag, men det var ganska kul.
Sen tog jag mitt pick och pack och drog ner till Skärholmen via röda linjen. Sen råkade jag hoppa på en blåbuss när jag skulle till IKEA och den åkte stora vägen så att jag fick gå av där och gå 500 meter, men det var ingen fara... Köpte lite galgar samt en födelsedagspresent åt Niklas. Det var därför jag reste över hela Sthlm egentligen. Sen på tillbakavägen så hoppade jag av vid Liljeholmen och tog tvärmbanan över till Alvik, där jag sen bytte till gröna linjen hemåt. Puh, mycket byten blir det ibland. Men nu så fick jag ju åka genom Liljeholmen, Gröndal och det, och jag tycker det stället är helmysigt så det gjorde ju inget...
Men nu väntar insamlingsuppgiften som ska vara klar för redovisning imorgon, så ciao!
Cerise kofta
Projekt + en dag på stan
Och nej, Mona, jag brukar inte titta på Fråga Doktorn. Jag satte mig bara framför TV:n och poserade och då råkade det vara på. ;)
Och åh, Anna och Stina, så här såg klänningen ut som jag ville visa, men som inte fanns! Är den inte snyggast?
Svammeltrött
Jag svamlar för att jag är trött.
Vill ni ha en bild på mig, era gamar? Då får ni väl det. Jag ska inte vara sämre än alla andra out there.
Ni får nöja er med min rygg. Fint hår jag har va? Och det var 3 månader sen så nu är det ännu längre. Yay!
Inlämning
Tvättat har jag hunnit med idag, så nu har jag iaf det gjort.
Snart dags för skola
Igår var vi hos fam Johnselius på Södermalm och umgicks lite. Bl.a. spelades det Guitar Hero. Jag fick sjunga, men det var så kassa låtar (hårdrock, haha) att jag knappt kunde en enda. När folk sedan vaknade till liv så slapp jag sjunga och det var skönt. Är fortfarande helt groggy efter influensan och jag blev snabbt ganska omtumlad av alla människor och ljud (mest Guitar Hero-ljud...). Så tillslut var jag så trött att jag kunde ha somnat på plats. Och som en liten bonus började jag må illa, men det gick över av sig självt när jag fick gå och lägga mig hemma sen. Om man bortser från det så var det hela en mycket trevlig vistelse med god mat och ett gott sällskap!
Niklas gillar Guitar Hero
Strike a pose!
Helt klart bäst med förra året var att jag hamnade på omslaget till Vogue Magazine, haha!
Mitt nyår!
Jag försökte trots allt att vara lite piffig i håret
Gibbo kom in och gjorde mig sällskap
Han fick lite kattgodis...
...Han tiggde efter mer, men fick inget!
Då gick han istället upp på Linneas rum och surade över ungarna som skrek utanför
Sjukdomen fortsätter
Och äta, det är svårt det. Jag trodde aldrig att jag skulle ha nåt problem att äta, men t.o.m. 200-grams chokladkakan som jag köpte i tisdags är bara uppäten till knappt hälften, haha! :D Imorse fick jag i mig lite Start (musli) som jag hällt i en kopp. Sen åt jag två chokladrutor till lunch, till middag 3 knäckemackor och nyss åt jag två chokladrutor till. Tror jag ska gå ut och knycka ett par till, nu när det verkar funka smått bra att äta.
Igårkväll åt jag en fet hambugare med strips, och det var godare än en trerätters lyxmiddag kan jag lova!